Kultur
Queer film: en startkarta genom ett sekel av filmer, länder och festivaler
Var du kan börja med hbtqia+-film: viktiga filmer från 1910-talet till i dag, höjdpunkter från många länder, festivalerna som lyfter queer film och hur du tittar med nyfikna och kritiska ögon.
Queer film är ingen enskild genre. Den rymmer stumfilmsmelodramer, Hollywoodklassiker fulla av antydningar, undergroundexperiment, festivaldramer, komedier, dokumentärer och publiksuccéer. Det som förenar dem är att de visar hbtqia+-liv, -begär eller -perspektiv, ibland öppet, ibland genom ledtrådar som publiken lärde sig läsa.
Att se queera filmer kan vara ett sätt att se sitt eget liv på duken, förstå historien, lära känna andra länder eller helt enkelt njuta av bra berättelser. Den här guiden erbjuder en startkarta: en kort historia i epoker, filmer från många länder, festivalerna där queer film blomstrar och några idéer för ett uppmärksamt tittande. Det är ingen komplett lista. Se den som en rad dörrar.
En kort historia i fem epoker
| Epok | Vad som hände | Filmer att känna till |
|---|---|---|
| 1910–1930-tal | Tidig öppenhet, särskilt i Weimarrepubliken | Anders als die Andern (1919), Flickor i uniform (1931) |
| 1930–1960-tal | Censurregler; queera rollfigurer dolda eller straffade | Kodade rollfigurer i Hollywood; Victim (Storbritannien, 1961) |
| 1970–1980-tal | Befrielserörelser; oberoende röster och konstfilm | The Boys in the Band (1970), En alldeles särskild dag (Italien, 1977), Desert Hearts (1985), My Beautiful Laundrette (Storbritannien, 1985) |
| 1990-tal | ”New Queer Cinema” och aidsåren | Paris Is Burning (1990), Poison (1991), My Own Private Idaho (1991), Happy Together (Hongkong, 1997) |
| 2000-tal till i dag | Festivalframgångar, stora priser, röster från hela världen | Brokeback Mountain (2005), Moonlight (2016), En fantastisk kvinna (Chile, 2017), Porträtt av en kvinna i brand (Frankrike, 2019) |
De första åren
Anders als die Andern (Annorlunda än de andra, 1919), gjord i Tyskland med medverkan av sexualforskaren Magnus Hirschfeld, beskrivs ofta som en av de första filmerna som öppet försvarade homosexuellas rättigheter. Den kritiserade den tyska lagen mot sex mellan män. Filmen begränsades snart, kopior gick senare förlorade eller förstördes, och i dag finns den bara kvar i en ofullständig rekonstruktion. Flickor i uniform (Mädchen in Uniform, 1931), regisserad av Leontine Sagan, handlar om en flicka på en sträng internatskola som förälskar sig i en lärare, och är en milstolpe i lesbisk film.
Gömt i öppen dager
Från 1930-talet gjorde censurregler i USA och på andra håll det nästan omöjligt att visa hbtqia+-rollfigurer positivt. Queera personer syntes genom ledtrådar: en gest, en kostym, en replik. Ofta var dessa kodade rollfigurer skurkar eller fick ett sorgligt slut. Filmhistoriker kallar det queer coding. Dokumentären The Celluloid Closet (1995), baserad på Vito Russos bok, samlar många exempel och är en bra introduktion till hur publiken läste mellan raderna.
I Storbritannien nämns Victim (1961), med Dirk Bogarde som en advokat som utpressas på grund av en tidigare relation med en man, ofta som den första engelskspråkiga filmen som använde ordet ”homosexual”. Den uppmärksammade hur strafflagar underlättade utpressning.
Befrielse och oberoende röster
1970- och 1980-talen gav öppnare berättelser, ofta från oberoende filmskapare. Vissa filmer från den tiden känns i dag daterade eller smärtsamma, vilket också är en del av deras historiska värde. Den italienska En alldeles särskild dag (Una giornata particolare, 1977) av Ettore Scola för samman en hemmafru och en homosexuell radioman under fascismen. Desert Hearts (1985) gav en lesbisk kärlekshistoria med hoppfullt slut, ovanligt då. I Tyskland bröt Rainer Werner Fassbinder och senare Frank Ripploh med Taxi zum Klo (1980) tabun. I Spanien inledde Pedro Almodóvar en karriär full av queera rollfigurer och melodram.
New Queer Cinema och aidsåren
År 1992 använde kritikern B. Ruby Rich begreppet New Queer Cinema om en våg av djärva oberoende filmer av regissörer som Todd Haynes, Gus Van Sant, Gregg Araki och Tom Kalin. Filmerna vägrade ofta att vara ”positiva bilder” och utforskade ilska, begär och sorg under aidskrisen.
Paris Is Burning (1990), Jennie Livingstons dokumentär om New Yorks ballroomscen, blev en av de mest inflytelserika queera filmerna någonsin. Den har också debatterats, särskilt frågan om vem som tjänade på att berätta deltagarnas historier. Vår guide om drag- och ballroomhistoria utforskar den världen.
Festivaltriumfer och röster från hela världen
Från 2000-talet har queera filmer vunnit de största priserna. Brokeback Mountain (2005) vann Guldlejonet i Venedig. Blå är den varmaste färgen (2013) vann Guldpalmen i Cannes. Moonlight (2016), om en svart pojke som växer upp i Miami, vann Oscar för bästa film. En fantastisk kvinna (2017) från Chile, med transskådespelaren Daniela Vega, vann Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film.
Filmer från hela världen
Queer film är inte bara amerikansk eller västeuropeisk. Några startpunkter per land:
- Argentina: XXY (2007, Lucía Puenzo), en känslig berättelse om en intersexuell tonåring.
- Brasilien: Madame Satã (2002, Karim Aïnouz), om en legendarisk gestalt i Rio de Janeiro; Hoje Eu Quero Voltar Sozinho (2014, Daniel Ribeiro), en öm tonårsromans som vann Teddy Award i Berlin.
- Chile: En fantastisk kvinna (2017, Sebastián Lelio).
- Kina och Hongkong: Farväl min konkubin (1993, Chen Kaige) och Happy Together (1997, Wong Kar-wai).
- Frankrike: Tomboy (2011) och Porträtt av en kvinna i brand (2019), båda av Céline Sciamma.
- Tyskland: Anders als die Andern (1919) och Flickor i uniform (1931).
- Italien: En alldeles särskild dag (1977) och Call Me by Your Name (2017, Luca Guadagnino).
- Kenya: Rafiki (2018, Wanuri Kahiu), en kärlekshistoria mellan två unga kvinnor, först förbjuden i Kenya.
- Polen: W imię… (In the Name Of, 2013, Małgorzata Szumowska), om en präst och hans begär, vinnare av Teddy Award.
- Rumänien: Câmp de maci (Vallmofält, 2020, Eugen Jebeleanu), om en homosexuell polis.
- Spanien: Pedro Almodóvars filmer, från Begärets lag (1987) och framåt.
- Sverige: Fucking Åmål (1998, Lukas Moodysson), en tonårskärlek mellan två tjejer i en småstad, och Kyss mig (2011, Alexandra-Therese Keining).
- Storbritannien: Victim (1961) och My Beautiful Laundrette (1985).
Vad som finns tillgängligt skiljer sig mellan streamingtjänster och länder och ändras hela tiden, så kontrollera vad som går att se lagligt där du bor.
Festivaler som lyfter queer film
Festivaler är platsen där många queera filmer hittar sin första publik, och där du kan upptäcka titlar som aldrig når biograferna.
- Teddy Award på Berlinale, utdelat sedan 1987, ett av de äldsta queera filmpriserna på en stor festival.
- Queer Lion på filmfestivalen i Venedig, sedan 2007.
- Queer Palm i Cannes, sedan 2010.
- Frameline i San Francisco, sedan 1977.
- BFI Flare i London, som startade 1986 som London Lesbian and Gay Film Festival.
- Mix Brasil i São Paulo, sedan 1993.
I Sverige visas queer film bland annat under Stockholm Pride och på mindre festivaler och filmklubbar runt om i landet. Det är också ett bra sätt att träffa folk.
Att titta med nyfikna och kritiska ögon
Att älska queer film betyder inte att älska varje film okritiskt. Några frågor gör tittandet rikare:
- Vem berättar historien? Är hbtqia+-personer med i manus, regi och rollbesättning? Det avgör inte om en film är bra, men påverkar ofta hur äkta den känns.
- Hur slutar de queera rollfigurerna? I årtionden dog eller straffades hbtqia+-rollfigurer ofta. Kritiker kallar en variant av det mönstret ”bury your gays”. Att se mönstret hjälper dig förstå hur långt berättelserna har kommit.
- Vem spelar transrollerna? Många transpersoner i publiken uppskattar filmer där transrollfigurer spelas av transskådespelare, som i En fantastisk kvinna.
- Vad var möjligt på den tiden? En äldre film kan innehålla stereotyper och ändå ha varit modig för sin tid. Båda kan vara sanna.
- Vilka berättelser saknas? Lesbiska, bisexuella, trans-, intersex- och asexuella rollfigurer, äldre personer och rasifierade hbtqia+-personer har ofta varit mindre synliga än vita homosexuella män. Att aktivt söka bredd ger fler berättelser.
Att ordna en queer filmkväll
Att titta tillsammans gör filmen till ett samtal. Några tips:
- Välj ett tema: första kärleken, ett land, ett årtionde, dokumentärer.
- Kolla åldersgränser och innehållsvarningar så att gästerna vet vad som väntar.
- Förbered två eller tre frågor för att starta samtalet, utan att göra det till en föreläsning.
- Tänk på integriteten: alla vill inte ha bilder från en queer filmkväll på nätet.
Vår guide om att starta en queer bokcirkel har fler idéer för regelbundna träffar kring kultur.
Var du kan börja, efter humör
- Romantik: Hoje Eu Quero Voltar Sozinho, Porträtt av en kvinna i brand, Call Me by Your Name.
- Historia: The Celluloid Closet, Flickor i uniform, Victim.
- Ballroom och drag: Paris Is Burning.
- Att växa upp: Fucking Åmål, Tomboy, Moonlight.
- Trans- och intersexliv: En fantastisk kvinna, XXY.
- Världsfilm: Happy Together, Rafiki, Câmp de maci.
Queer film visar hur hbtqia+-personer har setts, gömts och till slut fått tala för sig själva på duken. Varje film är ett litet fönster, och tillsammans visar de hur mycket världen har förändrats och hur mycket som fortfarande håller på att föreställas.
